Jag minns när vuxna kunde säga:

“Jag tycker att det där är en dålig idé.”

Det var brutalt.

Nästan primitivt.

Numera behöver vi i stället ha en dialog kring våra gemensamma utmaningar och skapa förståelse för olika perspektiv framåt.

Vilket ungefär betyder:

Ingen tänker säga vad han faktiskt tycker förrän kommunikationsavdelningen gått hem.

Språket har blivit mjukare.

Det märkliga är att samtalet inte verkar ha blivit särskilt mycket vänligare.